Kapitel 6: Mot Palatset!

Jag hörde att rösterna började närma sig. Från början visste inte jag vad jag gjorde, men jag sprang upp på väggarna och upp på guldkronan, där hängde jag. Jag tror att jag ville se hur dem såg ut, hur Luft demonen såg ut.

Till slut kom de fram till dörren, och öppnade den. Jag blev shockad. Så unga?! Och de verkade inte vara direkt bra krigare. `Vad fan gör de här?´ tänkte jag och `Det här är ingen lek, tror de att det är ett skämt?´.

Jag stannade upp när jag märkte, vad jag trodde var, Luft demonens blick.Det såg ut som att vara en mix av stress, sorg, otålighet, och han såg framför allt besviken ut, när ingen svarade på deras rop. Det såg ut som om han skulle gråta.

`Vad håller jag på med?´ tänkte jag. Jag började känna sympati för de. De hade nog gått en lång väg för att komma hit.

Jag började tänka på vad Luft demonen måste ha tänkt när han hittade sitt hus sönder bränt? Efter allt hat han måste stått ut med. Jag visste att det var min pappa som hade dödat Xio, jag visste att det var fel. Men det var inte förrän nu jag insåg det.

*****Yoh*****

Just när vi tänkte gå, så hoppade det ned en figur. Eller rättare sagt en människa. Han var rätt lång, kanske inte så mycket äldre än oss. Han hade blont hår, med gula, nej guldiga ögon. Han höll ett stressad ansikts uttryck.

- Kom med mig, skynda er! Ropade han. Vi sprang efter honom, i tron att han skulle hjälpa oss.

När vi spungit nedför en trappa. Då var jag tvungen att fråga.
- Vart ska vi? Frågade jag lite långsamt.
- Vi ska till Palatset, döda Kalltah, och hitta era föräldrar! Sa han med en lugn röst.
- Ursäkta? Vad sa du? Kara lät helt förbryllad.
- Du hörde mig, vi ska döda min pappa, och hitta dina föräldrar.