Kapitel 5: Anländning

-Yoh vakna! Vakna!! Jag vaknade av att något, som kändes som en kokosnöt, slog mitt huvud. Innan jag han skrika till av smärta, så kände jag två fingrar pressa mot mina läppar.

-Shhh!! Kolla! Viskade Tommy medans han pekade på en bäver. Jag kände på mitt huvud, och hittade ingen bula, `Tur´ tänkte jag. Jag tittade upp mot Tommy som stod och, det såg ut som att han, spionerade på bävern.

- Det är en bäver vad är det för fel på det? Svarade jag trött, det gjorde fortfarande ont i huvudet på mig.
-Det är samma bäver som bet mig! Viskade han rätt så högt.
- Okej, så vad ska du göra? Jag var lite orolig, Tommy kunde hitta på vad som helst.
- Jag ska döda den!! Utropade han glatt. Han märkte inte att bävern sprungit iväg av rädsla, och att Kara vaknat.

-Erm, du får nog döda den någon annan gång. Muttrade jag medans jag reste mig upp för att packa tillbaka allt i väskan, oc göra frukost.

- Nej!! Omöjligt! Den var ju här nyss!! Tommy såg ut som att han precis förlorat sitt liv, och sedan inte vetat att han förlorat det.

Efter att vi ätit frukost, packat ihop våra grejer, lyssnat på Tommy's tjafs om bävern, så var vi klara för avfärd. Nu skulle vi bara till en hamn, hitta en båt som kan åka till Eld Nationen, och vips så är vi framme!

*****Eld Nationen*****

Jag packar sina grejer i en väska. Jag ska till tornet inom ett par dagar. Jag kommer inte ihåg, och orkar inte räkna. Det kanske beror på att jag har haft mycket mardrömmar den senaste tiden. Därför hade jag inte fått nog med sömn. Jag är otroligt trött och vill bara gå och lägga mig, men istället går jag till matsalen. Där jag skulle äta frukost, med resten av familjen.

När jag då hade ätit frukost så var jag tvungen att gå tillbaka till mitt rum och duscha.Mitt rum var som min pappas, fast såklart mycket mindre. Till skillnad från allt annat så var badrummet faktiskt vitt. Därför blev det alltid en så shock för ögonen, när man gått in dit, att jag ofta blir tvungen att hålla handen för ögonen.

När jag var klar i badrummet, så klädde jag på mig, tog tag i min väska och gick ut ur rummet. Utanför palatset så hittade jag mina vakter och medhjälpare. Det var då vi gick iväg.

*****Yoh*****

Hamnen var precis som alla andra hamnar. Fullpackad. Människor överallt som knuffades, trampade på dina fötter, tappade saker på dig m.m. Även det så hittade vi en båt som körde oss till Eld Nationen. Eftersom att det var krig mot Eld Nationen så var det olagligt att åka dit.

Så därför hittade vi båten längst borttom hamnen, vid slutet ungefär. Det kostade inte så mycket heller. Det var ju bra, vi hade inte så mycket pengar på oss.

-Varför ska ni till Eld Nationen, barn? Frågade en av passagerarna.
Jag tittade på Kara och Tommy för svar, men de var lika förvirrade som mig.
-Um...Vi ska hälsa på en släkting...Jag hoppades på att han skulle tro på min lögn.
- Jaha, okej! Är det inte lite för farligt för er småungar att åka till Eld Nationen ensamma? Tillåter era föräldrar verkligen det? Frågade han nyfiket.

Jag skulle precis säga något innan Tommy avbröt mig.
- Våra föräldrar litar på oss! Vi har varit här innan, också!! Han räckte tummen upp, och gav mannen ett starkt, glimmande leende.
-O-Okej. Om ni är så säkra på det så..Det syntes att mannen var obekväm med Tommy's beteende. `Men det blir bara bättre så´ Tänkte jag.

Efter ett par timmar av sömn, så vaknade vi att det ringde på klockan i båten.
Vi hade börjat närma oss, och det var snart dags att gå av.
Men till vår förfäran, så hittade inte vi våra väskor. Vi letade överallt, och till och med frågade människor som var ombord. Men tillslut var vi tvugna att gå av. Precis när vi gått av båten, så kom mannen, som hade pratat med oss tidigare, fram till oss.

- Jag tror att ni har glömt de här. Sa han med ett leende, medans han höll upp våra väskor.
- Hade du tagit dem? Undrade Tommy.
- Nej, det var en man som försökte stjäla från er, jag tog väskorna ifrån honom och gömde dem.
- Aha, okej. Tack snälla farbrorn! Vi uppskattar det mycket! Vi buggade samtidigt, sa adjoö, och drog iväg.

*****Eld Nationen*****

- Här är det. Sa jag högt så att alla vakter stannade upp bakom mig.

Vi gick in i det stora tornet, och uppför ett par trappor. Vi var tvugna att tända ett par facklor för att kunna se. Vi gick upp till rummet och jag sa till de att inta deras platser utanför.

- Jag kommer att ringa på den där ring klockan, då ska ni komma in. Uppfattat? Sa jag högt och tydligt, när jag pekade på klockan.

Jag väntade i ett par timmar. Tornet var inte så långt ifrån den närmaste hamnen,`de borde vara här snart´ tänkte jag.

Just när jag tänkt klart den tanken, så hörde jag ytterdörren slå upp och röster började höras.

De hade anlänt.