Kapitel 3: Den onda världen!

Det är morgon i Eld Nationen, och inte alla är vakna.
Men det är definitivt Kalltah.

- Vad är det som är så viktigt, så att ni måste störa min sömn?!
- Herre, vi ber vädligt mycket om ursäkt. Men, som sagt, så har något viktigt hänt.
Det är brådskande!
- Vadå?! Sa Kalltah otåligt.
-Demonen som vi skulle använda mot Luft och Jord Nationerna. Den demonen dog ut!
Vår plan -SLAM-

Kalltah small dörren framför näsan på assistenten, innan han ens fått prata klart.

-Säg ingenting. Sa den ena assistenten, stelt och surt.
Plötsligt small dörren öppen igen. Kalltah hade bytt om till något som han kunde gå runt med, utan att skämmas.
Han tittade en sista gång tillbaka in i hans rum, för att se om han hade glömt något.

Hans rum var mörkt och stort. Rektangel format. Mitt emot dörren, på andra sidan väggen, så låg hans enorma skrivbord. Hans mörka, bruna, och stora skirvbord. Fönstrerna, som låg höger om skrivbordet, var stora och täcktes med röda gardiner som nästan nådde ner till golvet. Sängen som låg mittemot fönstret, mot den korta väggen, var stor och gjord av mörk trä. Hade vinröda siden överkast.Vid väggen andra sidan sängen, så låg en soffa. En svart stor soffa med ett kaffe bord, gjord av mörk trä. PÅ golvet låg en röd matta, som täckte hela rummet. Mitt i mattan så låg Eld Nationens märke fast sydd. Nästan bredvid dörren, mitt emot sängen, så stod hans enorma garderob, den också i mörk trä. I garderoben så låg dura märkeskläder, skor gjord av äkta läder, päls jackor, siden rockar o.s.v.

- Är du klar, Herre? Frågade en av assistenterna otåligt.
- Ja, ja! Kalltah's heta temperament började ta av lite grann.
De gick hastigt till mellanrummet, det rummet som Kalltah hade alla sina möten i. De gick så fort att Kalltah's rock fladdrade s långt back, så att assistenterna fick gå ett par steg bakom honom, för att inte trampa på rocken.

Nu var de framme i rummet. Mellanrummet, som det kallades, var otroligt stort. Längst bort om höger så låg Kalltah's tron. Tron var stor och röd. Låg också högt upp mot väggen, så högt att det fanns trappsteg på båda sidorna om tronen. Väggarna var röda och svarta. På tacket så låg en guld krona, som höll upp alla 500 ljus. Det var rätt så lite med tanke på alla andra ljus som låg utspridda över rummet, och alla facklor som satt uppe mot väggarna. Ändå så verkade dte aldrig bli tillräckligt ljust i rummet. Nerför väggarna hängde, så kallade gardiner, med Eld Nationens märke på. PÅ höger sida hängde röda, och på vänster sida låg svarta gardiner.

När Kalltah hade suttit sig på sin tron, utropade assistenterna.
- Nå Herre, vad ska vi göra? Det nästan ekade i rummet när de sagt det. De hade pratat så högt så att en av assistenterna rös, av sin egen höga röst.
Men Kallta satt fortfarande där tyst som en mus. Han bara satt där och stira in i tomma intet.

-H-Hallå? Frågade en av de nervöst. Fortfarande inget. Eller, jo. Efter att Kalltah pustat högt, sa han äntligen något.
-Erm..Jag har en idé! Vi kan få nya demoner!! Utropade han stolt.
- VADÅ?! HUR DÅ?!?! Utropade/skrek en av assistenterna ivrigt. Han slutade genast han han blev slagen på armen av sin kollega.
- Vi kan ta luft demonerna! De blåser bort alla jord tämjare, och kan skapa stora snö laviner hos vatten folket! Förklarar han.
- Men, de dog för flera år sedan...Sa den ena assistenten.
- VA?! Ja, just det...Men! Eld demonerna då?! Frågade han lite missnöjd.
- Du menar väl drakarna? De dog ut för flera tusen år sedan. Sa den samma assistenten.
-Ja just det. Sa Kalltah, medans han kliade sig på huvudet. Innan han, plötsligt, hoppade upp och ropade:
- JORD DEMONERNA!!
- Erm, du...Finns det verkligen? Jag tror inte det finns. Assistenten tvekade lite i tron av att Herren skulle bli arg.
-Jaha? Men då får vi slå till med något annat. Kalltah log ett, rätt så, läskigt leende. Assistenterna rös av tanken på vad det var som Kalltah hade i tankarna.
- Vi får ta blod demonerna!
- Men, Herre, vi måste framkalla dem. Annars kan vi inte på tag i de! Utropade en av assistenten.
- Det finns bara vissa som kan framkalla dem! La den andra till.
- Ja, jag vet. Därför vill jag att ni åker till Luft demonerna och tillfånga tar dem.
Jag vet exakt vem det är som jag ska skicka. Med det så viftade han bort de rädda assistenterna, och satt kvar där med sitt leende.
Kalltah's fasansfulla skratt kunde höras över hela palatset.